12 oktober 2009 |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
 |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Efter tyska valet | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| SPD går åt vänster | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Efter socialdemokraternas brakförlust i det tyska valet skallar ropen på en radikal kursändring från de inre leden. En vandring vänsterut framstår som ofrånkomlig - men den är varken lätt eller självklar, skriver Unn Gustafsson från Berlin. | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| De tyska socialdemokraterna, SPD, gjorde sitt sämsta val någonsin i det enade Tysklands historia. SPD fick 23 procent, man förlorade 11 procentenheter både till höger, vänster och protestsofforna. Förre kanslern Gehard Schröders reformpaket Agenda 2010 och koalitionsarbetet med kristdemokraterna verkar ha knäckt partiet. Det mumlades redan i förväg om att Frank Walter Steinmeier saknade karisma nog för att leda de tyska socialdemokraterna i valkampen mot favorittippade Angela Merkels kristdemokrater. Men att Sozialdemokratischen Partei Deutschlands (SPD) skulle falla så platt hade man ändå inte räknat med. Inte ens de som sneglat på utvecklingen för socialdemokraterna i Storbritannien, Sverige eller Holland hade förutspått katastrofen. Två veckor har gått sedan valet. Officiellt fattas besluten på partidagen i november; men i praktiken har socialdemokraterna redan fått en ny partiledning. När rekordförlusten stod klar tvingades en generationsväxling i toppen omedelbart fram. Trojkan Steinmeier (f.d. utrikesminister/vice ordförande), Steinbrück (f.d. finansminister) och Müntefering (f.d. partiordförande) är utbytt mot duon Sigmar Gabriel (blivande partiordförande) och Andrea Nahles (blivande generalsekreterare), uppbackade av Berlins borgmästare Klaus Wowereit och Otto Scholz. Både Nahles och Wowereit tillhör partiets vänsterflygel. Men trots högljudda interna krav på en mer socialistisk politik, är en komplett kursändring inte att vänta. Steinmeier är fortfarande kvar i riksdagen, som fraktionschef. Och SPD:s förhållande till det tyska vänsterpartiet Die Linke är fortsatt spänt - även om det kan komma att ändras. Om och i så fall hur SPD kan göra come back som det brett förankrade "Volkspartei" man varit står i dagsläget oskrivet. Steinmeier förklarade omgående att med honom i spetsen så kommer SPD att hålla fast vid den "socialdemokratiska reformpolitiken". Åsyftas gör Gerhard Schröders sparpaket som går under namnet Agenda 2010. Hartz IV, ingreppen i de offentliga trygghetssystemen, överskuggar SPD:s förhållande till traditionella väljare. Även nyligen genomförda reformer som den höjda pensionsåldern (numera 67) har uppfattats som ett slag mot socialstaten. Samtidigt har Agenda 2010 bidragit till att hjälpa den tyska ekonomin på fötter igen, efter Helmut Kohls (CDU) nederlag i början av 1990-talet - och de skulder han efterlämnade. Reformerna är realpolitiska måsten i dagens globaliserade värld, tycker partihögern - en betydande andel väljare håller inte med om detta. "Idag är inget så ocoolt som att välja SPD" konstaterar etablerade samhällsmagasinet Der Spiegel i ett nummer som vigts åt den tyska socialdemokratins kris. De som ville välja rött i år röstade på SPD-utbrytaren Oscar Lafontaines och Gregor Gysis partifusion Die Linke, som kammade hem 11,9 % av väljarna. Der Spiegel skisserar en politthriller av dagarna efter socialdemokratins kallbad under rubriken"barnbarnbarnens uppror". Men den nya, kraftigt föryngrade, partiledningen har en komplicerad utgångspunkt. Visserligen befinner de sig i opposition tillsammans med vänstern och miljöpartiet - och slipper alltså fatta impopulära politiska kompromisser med kristdemokraterna. Enligt Der Spiegel hålls den blivande partiordföranden Gabriel Sigmar och dito generalsekreteraren Andrea Nahles ändå mest ihop av det prekära läget. Egentligen är de politiska konkurrenter. Underförstått hävdar man att det råder brist på gemensamma visioner. Vilket kanske stämmer: om SPD inte hade gjort ett rekorddåligt val så hade förmodligen den gamla partiledningen suttit kvar ett tag till. Der Spiegels analys av partiets framtid lyder föga förvånande att SPD står inför en svår balansgång. Å ena sidan måste man bli mer vänster; fotfolket och väljarna kräver detta. Å andra sidan kan man inte vara ett "Volkspartei" om man inte lockar tillbaka mittenväljarna; som flytt till kristdemokraterna (CDU) och liberalerna (FDP). I en intervju varnar den f.d. socialdemokratiske inrikesministern Otto Schily sitt parti för att betrakta vänstern som en partner. Die Linke är en konkurrent, och Gysi och Lafontaine arroganta så det förslår, tycker Schilly. Men partiledaren Steinmeier upplever uppenbarligen kravet på nyorientering annorlunda där han sitter. I dagarna sade han sig vara öppen för samtal med vänstern, förutsatt att de ger upp sina krav exempelvis på ett tyskt utträde ur Nato. Och ute i delstaterna är avståndet mellan SPD och Die Linke inte lika stort som högre upp i hierkarkin. Förmodligen är det på den här vägen som den tyska socialdemokratin överhuvudtaget skulle kunna öppna sig vänsterut: i delstaternas realpolitiska verklighet. Sammantaget skulle den nya, röd-röd-gröna, oppositionen kunna få in viktiga representanter i förbundsrådet (Bundesrat), Tysklands "överhus", om de bildar koalition tillsammans i delstaterna. I så fall skulle de verkligen utgöra en tungt vägande motvikt till regeringen. Men långt ifrån alla socialdemokrater är inställda på att tänka i termer av strategisk opposition. Dagarna innan valet annonserade Thüringens SPD-ordförande Christoph Matschie en koalition med CDU - till stor förtret för sitt eget parti bör tilläggas. Den tyska socialdemokratin vill vänsterut - men ännu hellre vill man vara störst igen. Frågan är väl om det i framtiden kommer att vara möjligt utan hjälp från andra; oavsett om de kommer höger- eller vänsterifrån. |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Unn Gustafsson, Berlin | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
 |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Källa: Parties and elections in Europe Fulltext Info |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||